I Peking letar de efter bomber i ens handväska

Imorgon ska vi trotsa vår jet lag och gå upp tidigt för att gå till polisstationen med Guo Xun, och registrera oss som boende i Wudaokou (annars kan polisen komma och knacka på dörren och så får man böta. Vill inte ha med kinesiska polisen att göra helst, fast det är väl inte så farligt så länge som man inte gör nåt politiskt inkorrekt antar jag?)

Utsikten från tunnelbanestationen

Träffade Cecilia när hon slutat skolan vid tolv och tog tunnelbanan till Xidan. En biljett, oavsett hur långt man åker, kostar 2yuan (typ 3 spänn). Innan man får gå in måste man dock lägga sin väska på ett band så att de kan röntga den (!) som man gör på flygplatser - känns lite ängsligt men det kanske är nödvändigt. Xidan är en av de större (och billigare) marknaderna där man ömsom attackeras av killar som vill att man ska klippa/färga/permanenta håret, i klungor, dels av ungefär lika hysteriska tjejer som vill sälja vaddetnuär de har i sitt stånd. Vi shoppar fortfarande rätt turistigt (det vill säga impulsivt, oorganiserat och mycket) men man måste få vara lite naiv i början, tycker ni inte?

Det är lite intressant att det är så fruktansvärt mycket enklare att pruta än det var förra gången vi var här för två år sedan. Då handlade det om att stå och bråka och lyssna på fåniga argument (it's real Cartier! Real leather!) i evighet: nu går det snarare till såhär:
Tjej: Sunglasses, 200 yuan. Very good quality, yes.
Jag: Eh, no. 20 yuan, good, yes?
Tjej: No no no, 195 yuan, ok?
Jag: Too expensive, sorry. Thank you! (Går)
Tjej: (Springer efter) OK OK OK 20 yuan!
Det är ju fan ingen sport längre. Dessutom har de inga högklackade skor i storlek 40 = MISÄR.

När vi blivit lagom hungriga och trötta valde vi ett hål-i-väggen-hak i Wudaokou att käka middag på. De flesta ställen brukar ha gott om bilder i menyn som man kan titta på, men så var icke fallet här: vi fick så gott vi kunde väcka våra kinesiskakunskaper till liv ("kött", "fågel", "soppa" fanns någonstans i bakhuvudet) och valde tre olika soppor. De var goda, men resten av middagen var något av en fars, med tre servitriser som stod bredvid vårt bord och tittade på oss när vi åt och flamsade, Alice som satte i halsen och spottade ut soppa över bordet, ett gäng killar som satte sig bredvid oss och stirrade och rökte och stirrade och pratade; vi måste framstått som de fånigaste västerländska aliens de någonsin sett. Kanske är vi det, men 45 yuan för tre (enorma) skålar soppa och tre cola? Värt.

Nu ska jag gå och lägga mig. Skolan börjar på torsdag och förr eller senare måste vi ju ställa dygnet till rätta.

P.S. Älskar fortfarande lägenheten, men när vi kom hem idag träffade vi vår första kackerlacka. D.S.