Sista dagen innan skolstart. Det har varit jättetrevligt med en veckas semester, men det känns rätt skönt att få in lite rutiner och framför allt komma
framåt med språket. Det finns ett begränsat antal gånger man kan bli imponerad av sig själv för att random kines förstår att man säger "
för dyrt!".
Jag vet inte om det handlar om ren utmattning eller att man vänjer sig, men hela oj-vilken-massa-konstiga-skyltar-och-kineser-överallt-känslan som man ändå gick omkring med de första dagarna har nästan helt försvunnit. Vi har tagit det rätt lugnt om dagarna nu i helgen: kollat på film, ätit fruktansvärt god hämtmat, handlat. Helt enkelt myst in oss i vår lägenhet, som faktiskt börjar kännas som
vår nu.
I fredags var vi på
Lush, en bar i Wudaokou. Jag hade läst rätt mycket om den innan vi kom, och blev inte besviken. De serverar frukost, lunch, middag, och drinkar; har öppet dygnet runt; och de har en hel del happenings på kvällarna, alltifrån open mic till filmkvällar. När man kommer in känns det snarare som en liten bootleg jazzclub (det ligger dolt ovanför en bokhandel) med den täta rökdimman och människor som småpratar och lyssnar på musiken, bortsett från att det istället var gitarrkillar som spelade på en scen på en kortsida. Alice var på jakt efter en gitarr, och frågade en av killarna som spelat var han köpt sin. Den var inte hans - men strax dök en av ägarna till stället upp och började småprata med oss. Han var hur trevlig som helst, och gav Alice en liten lapp med namnet på en musikbutiksgata där hon skulle kunna hitta en gitarr åt sig.
I lördags blev det en helt annan slags utgång: rave! Vi hade köpt biljetter på Lush med en minimal karta på som vi visade för taxichauffören som skulle köra oss dit. Han såg väl precis som vi kunde att det låg nära lamatemplet, men för att se den exakta adressen var han tvungen att plocka fram ett förstoringsglas (!) som han hade i handskfacket. Han var schysst dock, såg till att vi hamnade rätt och allt. White, som klubben hette, hade dresscode "vitt" (duh) men det var inte alla som följde det, minst av allt vi. DJ:n var halvdan men vi hade kul ändå.
Jag måste bara prata om en sak som jag blivit väldigt förvånad över här. Män tafsar, helt ogenerat! Bara genom att gå rakt fram längsmed en bardisk blir man nypt och gud vet vad. Idag gick det ännu ett steg längre: jag och Cecilia stod i en rulltrappa när jag plötsligt känner någon klatscha till mig. Jag vänder mig om för att mötas av en storflinande, kort, skallig kines som verkade tycka att han bara busade och att jag borde skrattat med. Jag ponerade en kort sekund att ge honom en knuff honom nerför trappan men bestämde mig för att spara det till en annan gång då det stod färre oskyldiga civila bakom.